'

kärlek .. jag vet inte hur jag ska kunna förklara det , men alla får någon gång sin första kärlek , det är alltid lite extra svårt att komma över den personen, oftast försvinner känslorna aldrig helt.. visst är det svårt att vara stark ? att inte tänka tillbaka på alla era samtal sent på nätterna och alla gullig sms under dagen ? har jag inte rätt ? det går inte att glömma honom , det ansiktet som ibland dyker upp i dina drömmar , egentligen är det oftast han som kommer upp i dína tankr trots att du säkerligen har en ny kille eller små gillar någon annan , hans personlighet och utseénde är svårt att glömma och även fast du inte vill erkänna så är det han du jämför alla andra med. han kanske har gått vidare .. du vill släppa men kan inte , är det bara jag som känner så ? jag jämför alla killar i min närhet med den killen som en gång bahandlade mig som hans älskling. nu är hans röst och sätt att prata med mig på helt förändrad , det är en lögn att säga att jag inte vill ha tillbaka det vi hade .. men , egentligen är det hans vänskap jag saknar mest , han som faktiskt brydde sig när jg låg på botten & nu när jag tänker efter så var han den ända jag egentligen kunde litad på , det spelar ingen roll att jag knappt träffade honom , vi utvecklade något enormt över telefon , jag tror inte någon förstog våran relation . fast jag undrar , brydde han sig verkligen ? menade han orden som han sa ? om han gjorde det , varför höll han det inte ? ävn om man frågar kan man aldrig förvänta sig ett ärligt svar. jag vet inte hur lång tid det tar att komma över någon eller om man ens gör det. men jag önskar att han kunde förstå att jag svikt många för hans skull , utnyttjat andra för att försöka glömma honom & fällt oberäneliga tårar , jag hoppas han bara är värda dom . han fick mig verkligen att fastna. jag tror det är en person jag aldrig kommer sluta älska , heller aldrig glömma. ändå lägger jag skulden på mig , tycker ner mig själv för det som gått fel.
- att säga att du inte tror på kärlek är bara ett försök att intala dig själv att du glömt att du en gång kunnat älska någon så mycket som du gjort.

 ibland tänker jag tillbalka för att få le